Jag är så trött på detta, så fruktansvärt trött.
Men denna gången kommer jag faktist inte säga något, för du ser aldrig att du själv gör fel. Och nu får det vara slut, jag kommer inte ta mer skit från dig. ALDRIG !
Jag tror det kallades vänskap, vi en gång hade. Du fanns där för mig, dag som natt. Men nu totalt skiter du i vad jag tycker och tänker. Du lever på ditt, du tänker bara på dig själv,. Du har aldrig varit sådär innan, du har ändå kunnat dela med dig, alltid brytt dig.
Jag mår bara dåligt över att behöva tänka på hur illa du faktist gjort mig, du kan kanske tänka på vad jag faktist gav dig senast, jag gav det till dig för att du är den du är.
Men tydligen räcker man inte till. !


Jag är så fruktansvärt arg. JAG KOKAR !